Presens particip; perfect particip; supinum - stannande - stannad - stannat Presens - stannar - stannar - stannar - stannar - stannar - stannar Preteritum - stannade - stannade - stannade - stannade - stannade - stannade Futurum - ska stanna - ska stanna - ska stanna - ska stanna - ska stanna - ska stanna Konditionalis I - skulle stanna - skulle stanna - skulle stanna - skulle stanna - skulle stanna - skulle stanna Perfekt - har stannat - har stannat - har stannat - har stannat - har stannat - har stannat Pluskvamperfekt - hade stannat - hade stannat - hade stannat - hade stannat - hade stannat - hade stannat Futurum exaktum - ska ha stannat - ska ha stannat - ska ha stannat - ska ha stannat - ska ha stannat - ska ha stannat Konditionalis II - skulle ha stannat - skulle ha stannat - skulle ha stannat - skulle ha stannat - skulle ha stannat - skulle ha stannat Imperativ - - - stanna - - - - - stanna - -