händelse [v]
- geschehen
- ereignen
- vorfallen
- stattfinden
- vorkommen
inträffa [v]
- sich ereignen
- zustandekommen
- passieren

händelse [v]
- happen
- occur
inträffa [v]
- come about
- happen
- occur
- take place

händelse [v]
- survenir
- se produire
- avoir lieu
- arriver
inträffa [v]
- arriver
- se passer
- se produire

händelse [v]
- accadere
- succedere
- avvenire
- capitare
inträffa [v]
- accadere
- succedere
- capitare

händelse [v]
- ocurrir
- suceder
- acontecer
inträffa [v]
- suceder
- ocurrir
- advenir

händelse [v]
- gebeuren
- plaatshebben
- voorkomen
- voorvallen
- plaats vinden
inträffa [v]
- gebeuren
- tot stand komen
- geschieden

händelse [v]
- acontecer
- ocorrer
inträffa [v]
- ocorrer
- acontecer

hända [v]
- försiggå
- inträffa
- tilldra sig
- äga rum
- tima
- passera
- förekomma
- förefalla
- gå till
- ha sin gång
- komma
- foga sig
- slumpa sig
- vara

Presens particip; perfect particip; supinum
- skeende
- skedd
- skett
Presens
- -
- -
- sker
- -
- -
- -
Preteritum
- -
- -
- skedde
- -
- -
- -
Futurum
- -
- -
- ska ske
- -
- -
- -
Konditionalis I
- -
- -
- ska ske
- -
- -
- -
Perfekt
- -
- -
- har skett
- -
- -
- -
Pluskvamperfekt
- -
- -
- hade skett
- -
- -
- -
Futurum exaktum
- -
- -
- ska ha skett
- -
- -
- -
Konditionalis II
- -
- -
- ska ha skett
- -
- -
- -
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -