uppförande [v]
- schnauzen
- brummen

uppförande [v]
- growl

uppförande [v]
- grogner
- gronder

uppförande [v]
- borbottare
- brontolare
- grugnire

uppförande [v]
- gruñir
- refunfuñar

uppförande [v]
- snauwen
- brommen

uppförande [v]
- grunhir

surra [v]
- mumla
- muttra
- grumsa
- knorra
- knota
- knarra
- grymta
- morra
- gräla

Presens particip; perfect particip; supinum
- brummande
- brummad
- brummat
Presens
- brummar
- brummar
- brummar
- brummar
- brummar
- brummar
Preteritum
- brummade
- brummade
- brummade
- brummade
- brummade
- brummade
Futurum
- ska brumma
- ska brumma
- ska brumma
- ska brumma
- ska brumma
- ska brumma
Konditionalis I
- skulle brumma
- skulle brumma
- skulle brumma
- skulle brumma
- skulle brumma
- skulle brumma
Perfekt
- har brummat
- har brummat
- har brummat
- har brummat
- har brummat
- har brummat
Pluskvamperfekt
- hade brummat
- hade brummat
- hade brummat
- hade brummat
- hade brummat
- hade brummat
Futurum exaktum
- ska ha brummat
- ska ha brummat
- ska ha brummat
- ska ha brummat
- ska ha brummat
- ska ha brummat
Konditionalis II
- skulle ha brummat
- skulle ha brummat
- skulle ha brummat
- skulle ha brummat
- skulle ha brummat
- skulle ha brummat
Imperativ
- -
- brumma
- -
- -
- brumma
- -