svin [v]
- grunzen
djur [v]
- grunzen
uppförande [v]
- grunzen

svin [v]
- oink
djur [v]
- grunt
uppförande [v]
- grunt

svin [v]
- grogner
djur [v]
- grogner
uppförande [v]
- grommeler
- grogner

svin [v]
- grugnire
djur [v]
- grugnire
uppförande [v]
- grugnire
- brontolare

svin [v]
- gruñir
djur [v]
- gruñir
uppförande [v]
- gruñir

svin [v]
- knorren
djur [v]
- knorren
uppförande [v]
- brommen
- grommen
- knorren

svin [v]
- grunhir
djur [v]
- grunhir
uppförande [v]
- rugir
- grunhir

muttra [v]
- mumla
- småknota
- grumsa
- knorra
- gruffa

Presens particip; perfect particip; supinum
- grymtande
- grymtad
- grymtat
Presens
- grymtar
- grymtar
- grymtar
- grymtar
- grymtar
- grymtar
Preteritum
- grymtade
- grymtade
- grymtade
- grymtade
- grymtade
- grymtade
Futurum
- ska grymta
- ska grymta
- ska grymta
- ska grymta
- ska grymta
- ska grymta
Konditionalis I
- skulle grymta
- skulle grymta
- skulle grymta
- skulle grymta
- skulle grymta
- skulle grymta
Perfekt
- har grymtat
- har grymtat
- har grymtat
- har grymtat
- har grymtat
- har grymtat
Pluskvamperfekt
- hade grymtat
- hade grymtat
- hade grymtat
- hade grymtat
- hade grymtat
- hade grymtat
Futurum exaktum
- ska ha grymtat
- ska ha grymtat
- ska ha grymtat
- ska ha grymtat
- ska ha grymtat
- ska ha grymtat
Konditionalis II
- skulle ha grymtat
- skulle ha grymtat
- skulle ha grymtat
- skulle ha grymtat
- skulle ha grymtat
- skulle ha grymtat
Imperativ
- -
- grymta
- -
- -
- grymta
- -