ljud [v]
- quietschen
- knarren

ljud [v]
- creak

ljud [v]
- grincer

ljud [v]
- cigolare
- stridere

ljud [v]
- crujir
- rechinar

ljud [v]
- piepen
- knarsen

ljud [v]
- ranger

kraxa [v]
- knispa
- knarpa
knarka [v]
- knirka
- gnissla
- skorra
- krasa
- knastra
knorra [v]
- muttra
- morra
- brumma
- murra
- gnälla
- jämra sig
- kinka
- pipa
- grina

Presens particip; perfect particip; supinum
- knarrande
- knarrad
- knarrat
Presens
- knarrar
- knarrar
- knarrar
- knarrar
- knarrar
- knarrar
Preteritum
- knarrade
- knarrade
- knarrade
- knarrade
- knarrade
- knarrade
Futurum
- ska knarra
- ska knarra
- ska knarra
- ska knarra
- ska knarra
- ska knarra
Konditionalis I
- skulle knarra
- skulle knarra
- skulle knarra
- skulle knarra
- skulle knarra
- skulle knarra
Perfekt
- har knarrat
- har knarrat
- har knarrat
- har knarrat
- har knarrat
- har knarrat
Pluskvamperfekt
- hade knarrat
- hade knarrat
- hade knarrat
- hade knarrat
- hade knarrat
- hade knarrat
Futurum exaktum
- ska ha knarrat
- ska ha knarrat
- ska ha knarrat
- ska ha knarrat
- ska ha knarrat
- ska ha knarrat
Konditionalis II
- skulle ha knarrat
- skulle ha knarrat
- skulle ha knarrat
- skulle ha knarrat
- skulle ha knarrat
- skulle ha knarrat
Imperativ
- -
- knarra
- -
- -
- knarra
- -