Presens particip; perfect particip; supinum - knorrande - knorrad - knorrat Presens - knorrar - knorrar - knorrar - knorrar - knorrar - knorrar Preteritum - knorrade - knorrade - knorrade - knorrade - knorrade - knorrade Futurum - ska knorra - ska knorra - ska knorra - ska knorra - ska knorra - ska knorra Konditionalis I - skulle knorra - skulle knorra - skulle knorra - skulle knorra - skulle knorra - skulle knorra Perfekt - har knorrat - har knorrat - har knorrat - har knorrat - har knorrat - har knorrat Pluskvamperfekt - hade knorrat - hade knorrat - hade knorrat - hade knorrat - hade knorrat - hade knorrat Futurum exaktum - ska ha knorrat - ska ha knorrat - ska ha knorrat - ska ha knorrat - ska ha knorrat - ska ha knorrat Konditionalis II - skulle ha knorrat - skulle ha knorrat - skulle ha knorrat - skulle ha knorrat - skulle ha knorrat - skulle ha knorrat Imperativ - - - knorra - - - - - knorra - -