hund [v]
- knurren
ljud [v]
- grollen
- rumpeln
uppförande [v]
- schnauzen
- brummen

hund [v]
- growl
- snarl
ljud [v]
- grumble
- rumble
uppförande [v]
- growl

hund [v]
- grogner
- gronder
ljud [v]
- grogner
uppförande [v]
- grogner
- gronder

hund [v]
- ringhiare
ljud [v]
- rombare
- brontolare
uppförande [v]
- borbottare
- brontolare
- grugnire

hund [v]
- gruñir
ljud [v]
- rugir
- retumbar
uppförande [v]
- gruñir
- refunfuñar

hund [v]
- grommen
ljud [v]
- rommelen
uppförande [v]
- snauwen
- brommen

hund [v]
- rosnar
- ganir
ljud [v]
- ribombar
- retumbar
uppförande [v]
- grunhir

knota [v]
- muttra
- grymta
- knorra
- brumma
gläfsa [v]
- visa tänderna

Presens particip; perfect particip; supinum
- morrande
- morrad
- morrat
Presens
- morrar
- morrar
- morrar
- morrar
- morrar
- morrar
Preteritum
- morrade
- morrade
- morrade
- morrade
- morrade
- morrade
Futurum
- ska morra
- ska morra
- ska morra
- ska morra
- ska morra
- ska morra
Konditionalis I
- skulle morra
- skulle morra
- skulle morra
- skulle morra
- skulle morra
- skulle morra
Perfekt
- har morrat
- har morrat
- har morrat
- har morrat
- har morrat
- har morrat
Pluskvamperfekt
- hade morrat
- hade morrat
- hade morrat
- hade morrat
- hade morrat
- hade morrat
Futurum exaktum
- ska ha morrat
- ska ha morrat
- ska ha morrat
- ska ha morrat
- ska ha morrat
- ska ha morrat
Konditionalis II
- skulle ha morrat
- skulle ha morrat
- skulle ha morrat
- skulle ha morrat
- skulle ha morrat
- skulle ha morrat
Imperativ
- -
- morra
- -
- -
- morra
- -