Presens particip; perfect particip; supinum - uppmuntrande - uppmuntrad - uppmuntrat Presens - muntrar upp - muntrar upp - muntrar upp - muntrar upp - muntrar upp - muntrar upp Preteritum - muntrade upp - muntrade upp - muntrade upp - muntrade upp - muntrade upp - muntrade upp Futurum - ska muntra upp - ska muntra upp - ska muntra upp - ska muntra upp - ska muntra upp - ska muntra upp Konditionalis I - skulle muntra upp - skulle muntra upp - skulle muntra upp - skulle muntra upp - skulle muntra upp - skulle muntra upp Perfekt - har muntrat upp - har muntrat upp - har muntrat upp - har muntrat upp - har muntrat upp - har muntrat upp Pluskvamperfekt - hade muntrat upp - hade muntrat upp - hade muntrat upp - hade muntrat upp - hade muntrat upp - hade muntrat upp Futurum exaktum - ska ha muntrat upp - ska ha muntrat upp - ska ha muntrat upp - ska ha muntrat upp - ska ha muntrat upp - ska ha muntrat upp Konditionalis II - skulle ha muntrat upp - skulle ha muntrat upp - skulle ha muntrat upp - skulle ha muntrat upp - skulle ha muntrat upp - skulle ha muntrat upp Imperativ - - - muntra upp - - - - - muntra upp - -