Presens particip; perfect particip; supinum - befordrande - befordrad - befordrat Presens - befordrar - befordrar - befordrar - befordrar - befordrar - befordrar Preteritum - befordrade - befordrade - befordrade - befordrade - befordrade - befordrade Futurum - ska befordra - ska befordra - ska befordra - ska befordra - ska befordra - ska befordra Konditionalis I - skulle befordra - skulle befordra - skulle befordra - skulle befordra - skulle befordra - skulle befordra Perfekt - har befordrat - har befordrat - har befordrat - har befordrat - har befordrat - har befordrat Pluskvamperfekt - hade befordrat - hade befordrat - hade befordrat - hade befordrat - hade befordrat - hade befordrat Futurum exaktum - ska ha befordrat - ska ha befordrat - ska ha befordrat - ska ha befordrat - ska ha befordrat - ska ha befordrat Konditionalis II - skulle ha befordrat - skulle ha befordrat - skulle ha befordrat - skulle ha befordrat - skulle ha befordrat - skulle ha befordrat Imperativ - - - befordra - - - - - befordra - -