person [v]
- motivieren
- anspornen
- aufwiegeln
- aufhetzen
uppförande [v]
- aufreizen
- aufhetzen
- aufstacheln

person [v]
- motivate
- incite
- stir up
- stir [informal]
- instigate
uppförande [v]
- rouse

person [v]
- pousser
- inciter à
- exciter
- provoquer
- agiter
uppförande [v]
- provoquer
- mettre en colère

person [v]
- spingere
- stimolare
- indurre
- provocare
- istigare
uppförande [v]
- provocare
- indignare

person [v]
- motivar
- incitar
- instigar
- agitar
uppförande [v]
- irritar
- enfadar

person [v]
- motiveren
- aanzetten
- aanstoken
- opstoken
- ophitsen
uppförande [v]
- ophitsen
- prikkelen

person [v]
- motivar
- estimular
- incitar
- provocar
- instigar
uppförande [v]
- irritar
- enervar

egga [v]
- uppmuntra
- stimulera
- driva på
- uppelda
- entusiasmera
- hetsa
- elda

Presens particip; perfect particip; supinum
- sporrande
- sporrad
- sporrat
Presens
- sporrar
- sporrar
- sporrar
- sporrar
- sporrar
- sporrar
Preteritum
- sporrade
- sporrade
- sporrade
- sporrade
- sporrade
- sporrade
Futurum
- ska sporra
- ska sporra
- ska sporra
- ska sporra
- ska sporra
- ska sporra
Konditionalis I
- skulle sporra
- skulle sporra
- skulle sporra
- skulle sporra
- skulle sporra
- skulle sporra
Perfekt
- har sporrat
- har sporrat
- har sporrat
- har sporrat
- har sporrat
- har sporrat
Pluskvamperfekt
- hade sporrat
- hade sporrat
- hade sporrat
- hade sporrat
- hade sporrat
- hade sporrat
Futurum exaktum
- ska ha sporrat
- ska ha sporrat
- ska ha sporrat
- ska ha sporrat
- ska ha sporrat
- ska ha sporrat
Konditionalis II
- skulle ha sporrat
- skulle ha sporrat
- skulle ha sporrat
- skulle ha sporrat
- skulle ha sporrat
- skulle ha sporrat
Imperativ
- -
- sporra
- -
- -
- sporra
- -