skända [v]
- entweihen
- profanieren
- entwürdigen

skända [v]
- desecrate
- profane
- commit sacrilege

skända [v]
- profaner
- traiter sans respect

skända [v]
- profanare
- commettere sacrilegio

skända [v]
- profanar
- quebrantar
- cometer un sacrilegio

skända [v]
- ontwijden
- schenden
- profaneren

skända [v]
- dessagrar
- profanar
- cometer um sacrilégio

kränka [v]
- skända
- profanera
- ohelga
- orena
- dra ned
- trampa i smutsen
- prostituera

Presens particip; perfect particip; supinum
- vanhelgande
- vanhelgad
- vanhelgat
Presens
- vanhelgar
- vanhelgar
- vanhelgar
- vanhelgar
- vanhelgar
- vanhelgar
Preteritum
- vanhelgade
- vanhelgade
- vanhelgade
- vanhelgade
- vanhelgade
- vanhelgade
Futurum
- ska vanhelga
- ska vanhelga
- ska vanhelga
- ska vanhelga
- ska vanhelga
- ska vanhelga
Konditionalis I
- skulle vanhelga
- skulle vanhelga
- skulle vanhelga
- skulle vanhelga
- skulle vanhelga
- skulle vanhelga
Perfekt
- har vanhelgat
- har vanhelgat
- har vanhelgat
- har vanhelgat
- har vanhelgat
- har vanhelgat
Pluskvamperfekt
- hade vanhelgat
- hade vanhelgat
- hade vanhelgat
- hade vanhelgat
- hade vanhelgat
- hade vanhelgat
Futurum exaktum
- ska ha vanhelgat
- ska ha vanhelgat
- ska ha vanhelgat
- ska ha vanhelgat
- ska ha vanhelgat
- ska ha vanhelgat
Konditionalis II
- skulle ha vanhelgat
- skulle ha vanhelgat
- skulle ha vanhelgat
- skulle ha vanhelgat
- skulle ha vanhelgat
- skulle ha vanhelgat
Imperativ
- -
- vanhelga
- -
- -
- vanhelga
- -