vanhelga [v]
- entweihen
- profanieren
- entwürdigen

vanhelga [v]
- desecrate
- profane
- commit sacrilege

vanhelga [v]
- profaner
- traiter sans respect

vanhelga [v]
- profanare
- commettere sacrilegio

vanhelga [v]
- profanar
- quebrantar
- cometer un sacrilegio

vanhelga [v]
- ontwijden
- schenden
- profaneren

vanhelga [v]
- dessagrar
- profanar
- cometer um sacrilégio

vanhelga [v]
- ohelga
- orena
- oskära
- kränka

Presens particip; perfect particip; supinum
- profanerande
- profanerad
- profanerat
Presens
- profanerar
- profanerar
- profanerar
- profanerar
- profanerar
- profanerar
Preteritum
- profanerade
- profanerade
- profanerade
- profanerade
- profanerade
- profanerade
Futurum
- ska profanera
- ska profanera
- ska profanera
- ska profanera
- ska profanera
- ska profanera
Konditionalis I
- skulle profanera
- skulle profanera
- skulle profanera
- skulle profanera
- skulle profanera
- skulle profanera
Perfekt
- har profanerat
- har profanerat
- har profanerat
- har profanerat
- har profanerat
- har profanerat
Pluskvamperfekt
- hade profanerat
- hade profanerat
- hade profanerat
- hade profanerat
- hade profanerat
- hade profanerat
Futurum exaktum
- ska ha profanerat
- ska ha profanerat
- ska ha profanerat
- ska ha profanerat
- ska ha profanerat
- ska ha profanerat
Konditionalis II
- skulle ha profanerat
- skulle ha profanerat
- skulle ha profanerat
- skulle ha profanerat
- skulle ha profanerat
- skulle ha profanerat
Imperativ
- -
- profanera
- -
- -
- profanera
- -