Presens particip; perfect particip; supinum - uppskjutande - uppskjuten - uppskjutit Presens - skjuter upp - skjuter upp - skjuter upp - skjuter upp - skjuter upp - skjuter upp Preteritum - sköt upp - sköt upp - sköt upp - sköt upp - sköt upp - sköt upp Futurum - ska skjuta upp - ska skjuta upp - ska skjuta upp - ska skjuta upp - ska skjuta upp - ska skjuta upp Konditionalis I - skulle skjuta upp - skulle skjuta upp - skulle skjuta upp - skulle skjuta upp - skulle skjuta upp - skulle skjuta upp Perfekt - har skjutit upp - har skjutit upp - har skjutit upp - har skjutit upp - har skjutit upp - har skjutit upp Pluskvamperfekt - hade skjutit upp - hade skjutit upp - hade skjutit upp - hade skjutit upp - hade skjutit upp - hade skjutit upp Futurum exaktum - ska ha skjutit upp - ska ha skjutit upp - ska ha skjutit upp - ska ha skjutit upp - ska ha skjutit upp - ska ha skjutit upp Konditionalis II - skulle ha skjutit upp - skulle ha skjutit upp - skulle ha skjutit upp - skulle ha skjutit upp - skulle ha skjutit upp - skulle ha skjutit upp Imperativ - - - skjut upp - - - - - skjut upp - -