förmana [v]
- zureden
- ermahnen

förmana [v]
- exhort
- urge
- admonish strongly

förmana [v]
- exhorter à
- encourager
- pousser à

förmana [v]
- esortare
- incoraggiare
- sollecitare

förmana [v]
- exhortar
- urgir
- instar

förmana [v]
- aansporen
- aanmanen
- aanzetten

förmana [v]
- exortar
- advertir
- admoestar veementemente

säga till [v]
- råda
- mana
- anbefalla
- förmana
- lägga på hjärtat
- vädja
- kräva
- fordra
- beordra
- föreskriva
- tillhålla
- invitera
- kalla
- be

Presens particip; perfect particip; supinum
- uppmanande
- uppmanad
- uppmanat
Presens
- uppmanar
- uppmanar
- uppmanar
- uppmanar
- uppmanar
- uppmanar
Preteritum
- uppmanade
- uppmanade
- uppmanade
- uppmanade
- uppmanade
- uppmanade
Futurum
- ska uppmana
- ska uppmana
- ska uppmana
- ska uppmana
- ska uppmana
- ska uppmana
Konditionalis I
- skulle uppmana
- skulle uppmana
- skulle uppmana
- skulle uppmana
- skulle uppmana
- skulle uppmana
Perfekt
- har uppmanat
- har uppmanat
- har uppmanat
- har uppmanat
- har uppmanat
- har uppmanat
Pluskvamperfekt
- hade uppmanat
- hade uppmanat
- hade uppmanat
- hade uppmanat
- hade uppmanat
- hade uppmanat
Futurum exaktum
- ska ha uppmanat
- ska ha uppmanat
- ska ha uppmanat
- ska ha uppmanat
- ska ha uppmanat
- ska ha uppmanat
Konditionalis II
- skulle ha uppmanat
- skulle ha uppmanat
- skulle ha uppmanat
- skulle ha uppmanat
- skulle ha uppmanat
- skulle ha uppmanat
Imperativ
- -
- uppmana
- -
- -
- uppmana
- -