befallning [v]
- befehlen
uppdrag [v]
- befehlen
- gebieten

befallning [v]
- instruct
- give orders
uppdrag [v]
- charge
- instruct

befallning [v]
- ordonner
uppdrag [v]
- charger
- commander

befallning [v]
- ordinare
uppdrag [v]
- incaricare
- dare l'incarico

befallning [v]
- ordenar
- dar instrucciones
uppdrag [v]
- encargar
- ordenar
- mandar

befallning [v]
- bevelen
- gelasten
uppdrag [v]
- gelasten
- opdragen
- bevelen

befallning [v]
- instruir
- dar ordens
uppdrag [v]
- ordenar
- mandar
- dar instruções

beställa [v]
- rekvirera
ge order om [v]
- befalla
- kommendera
- tillsäga
- ge i uppdrag

Presens particip; perfect particip; supinum
- beordrande
- beordrad
- beordrat
Presens
- beordrar
- beordrar
- beordrar
- beordrar
- beordrar
- beordrar
Preteritum
- beordrade
- beordrade
- beordrade
- beordrade
- beordrade
- beordrade
Futurum
- ska beordra
- ska beordra
- ska beordra
- ska beordra
- ska beordra
- ska beordra
Konditionalis I
- skulle beordra
- skulle beordra
- skulle beordra
- skulle beordra
- skulle beordra
- skulle beordra
Perfekt
- har beordrat
- har beordrat
- har beordrat
- har beordrat
- har beordrat
- har beordrat
Pluskvamperfekt
- hade beordrat
- hade beordrat
- hade beordrat
- hade beordrat
- hade beordrat
- hade beordrat
Futurum exaktum
- ska ha beordrat
- ska ha beordrat
- ska ha beordrat
- ska ha beordrat
- ska ha beordrat
- ska ha beordrat
Konditionalis II
- skulle ha beordrat
- skulle ha beordrat
- skulle ha beordrat
- skulle ha beordrat
- skulle ha beordrat
- skulle ha beordrat
Imperativ
- -
- beordra
- -
- -
- beordra
- -