uppförande [v]
- klagen
- jammern
- meckern

uppförande [v]
- whine
- bleat
- moan

uppförande [v]
- se plaindre
- geindre
- gémir

uppförande [v]
- lagnarsi
- lamentarsi

uppförande [v]
- quejarse
- gimotear

uppförande [v]
- zeuren
- zaniken
- klagen
- zagen
- dreinen

uppförande [v]
- lamuriar-se
- queixar-se
- lamentar-se

gny [v]
- gnälla
- klaga
- jämra sig
- vara skrikig
- ta till lipen
- vara grinig
- klanka
- klandra
krångla [v]
- haka upp sig
- slå kinkar

Presens particip; perfect particip; supinum
- kinkande
- kinkad
- kinkat
Presens
- kinkar
- kinkar
- kinkar
- kinkar
- kinkar
- kinkar
Preteritum
- kinkade
- kinkade
- kinkade
- kinkade
- kinkade
- kinkade
Futurum
- ska kinka
- ska kinka
- ska kinka
- ska kinka
- ska kinka
- ska kinka
Konditionalis I
- skulle kinka
- skulle kinka
- skulle kinka
- skulle kinka
- skulle kinka
- skulle kinka
Perfekt
- har kinkat
- har kinkat
- har kinkat
- har kinkat
- har kinkat
- har kinkat
Pluskvamperfekt
- hade kinkat
- hade kinkat
- hade kinkat
- hade kinkat
- hade kinkat
- hade kinkat
Futurum exaktum
- ska ha kinkat
- ska ha kinkat
- ska ha kinkat
- ska ha kinkat
- ska ha kinkat
- ska ha kinkat
Konditionalis II
- skulle ha kinkat
- skulle ha kinkat
- skulle ha kinkat
- skulle ha kinkat
- skulle ha kinkat
- skulle ha kinkat
Imperativ
- -
- kinka
- -
- -
- kinka
- -