gående [v]
- schwanken
- wanken
uppförande [v]
- unbeholfen sein
- stümpern

gående [v]
- falter
- stumble
- totter
uppförande [v]
- stumble
- fumble
- flounder
- bumble

gående [v]
- chanceler
- vaciller
uppförande [v]
- s'y prendre gauchement
- agir maladroitement

gående [v]
- inciampare
- incespicare
- vacillare
uppförande [v]
- comportarsi in modo goffo
- agire in modo maldestro

gående [v]
- vacilar
- titubear
uppförande [v]
- actuar con torpeza
- actuar torpemente

gående [v]
- wankelen
- waggelen
- strompelen
uppförande [v]
- stuntelen
- klunzen
- stumperen
- klungelen

gående [v]
- vacilar
- cambalear
- titubear
uppförande [v]
- tropeçar
- hesitar
- agir de modo confuso

stamma [v]
- hacka
- staka sig
- sluddra
gå ostadigt [v]
- stulta
- snubbla
- snava
- halta
- vackla
- vingla
- ragla

Presens particip; perfect particip; supinum
- stapplande
- stapplad
- stapplat
Presens
- stapplar
- stapplar
- stapplar
- stapplar
- stapplar
- stapplar
Preteritum
- stapplade
- stapplade
- stapplade
- stapplade
- stapplade
- stapplade
Futurum
- ska stappla
- ska stappla
- ska stappla
- ska stappla
- ska stappla
- ska stappla
Konditionalis I
- skulle stappla
- skulle stappla
- skulle stappla
- skulle stappla
- skulle stappla
- skulle stappla
Perfekt
- har stapplat
- har stapplat
- har stapplat
- har stapplat
- har stapplat
- har stapplat
Pluskvamperfekt
- hade stapplat
- hade stapplat
- hade stapplat
- hade stapplat
- hade stapplat
- hade stapplat
Futurum exaktum
- ska ha stapplat
- ska ha stapplat
- ska ha stapplat
- ska ha stapplat
- ska ha stapplat
- ska ha stapplat
Konditionalis II
- skulle ha stapplat
- skulle ha stapplat
- skulle ha stapplat
- skulle ha stapplat
- skulle ha stapplat
- skulle ha stapplat
Imperativ
- -
- stappla
- -
- -
- stappla
- -