Presens particip; perfect particip; supinum - sammanfallande - sammanfallen - sammanfallit Presens - faller samman - faller samman - faller samman - faller samman - faller samman - faller samman Preteritum - föll samman - föll samman - föll samman - föll samman - föll samman - föll samman Futurum - ska falla samman - ska falla samman - ska falla samman - ska falla samman - ska falla samman - ska falla samman Konditionalis I - skulle falla samman - skulle falla samman - skulle falla samman - skulle falla samman - skulle falla samman - skulle falla samman Perfekt - har fallit samman - har fallit samman - har fallit samman - har fallit samman - har fallit samman - har fallit samman Pluskvamperfekt - hade fallit samman - hade fallit samman - hade fallit samman - hade fallit samman - hade fallit samman - hade fallit samman Futurum exaktum - ska ha fallit samman - ska ha fallit samman - ska ha fallit samman - ska ha fallit samman - ska ha fallit samman - ska ha fallit samman Konditionalis II - skulle ha fallit samman - skulle ha fallit samman - skulle ha fallit samman - skulle ha fallit samman - skulle ha fallit samman - skulle ha fallit samman Imperativ - - - - - - - - - - - -