sammanträffa [v]
- zusammenfallen
- zusammenlaufen

sammanträffa [v]
- coincide
- occur simultaneously
- happen together

sammanträffa [v]
- coïncider
- concorder
- concourir
- tomber ensemble
- arriver simultanément

sammanträffa [v]
- coincidere
- accadere contemporaneamente

sammanträffa [v]
- coincidir
- concurrir
- suceder al mismo tiempo

sammanträffa [v]
- samenvallen
- terzelfder tijd gebeuren
- gelijktijdig plaatshebben
- tegelijk gebeuren
- tegelijkertijd gebeuren

sammanträffa [v]
- coincidir
- acontecer simultaneamente
- acontecer junto

överensstämma [v]
- vara identisk med
- vara kongruent med
- vara samtidig
- sammanträffa
- koincidera
- sammansmälta

Presens particip; perfect particip; supinum
- sammanfallande
- sammanfallen
- sammanfallit
Presens
- faller samman
- faller samman
- faller samman
- faller samman
- faller samman
- faller samman
Preteritum
- föll samman
- föll samman
- föll samman
- föll samman
- föll samman
- föll samman
Futurum
- ska falla samman
- ska falla samman
- ska falla samman
- ska falla samman
- ska falla samman
- ska falla samman
Konditionalis I
- skulle falla samman
- skulle falla samman
- skulle falla samman
- skulle falla samman
- skulle falla samman
- skulle falla samman
Perfekt
- har fallit samman
- har fallit samman
- har fallit samman
- har fallit samman
- har fallit samman
- har fallit samman
Pluskvamperfekt
- hade fallit samman
- hade fallit samman
- hade fallit samman
- hade fallit samman
- hade fallit samman
- hade fallit samman
Futurum exaktum
- ska ha fallit samman
- ska ha fallit samman
- ska ha fallit samman
- ska ha fallit samman
- ska ha fallit samman
- ska ha fallit samman
Konditionalis II
- skulle ha fallit samman
- skulle ha fallit samman
- skulle ha fallit samman
- skulle ha fallit samman
- skulle ha fallit samman
- skulle ha fallit samman
Imperativ
- -
- -
- -
- -
- -
- -