Presens particip; perfect particip; supinum - provande - provad - provat Presens - provar - provar - provar - provar - provar - provar Preteritum - provade - provade - provade - provade - provade - provade Futurum - ska prova - ska prova - ska prova - ska prova - ska prova - ska prova Konditionalis I - skulle prova - skulle prova - skulle prova - skulle prova - skulle prova - skulle prova Perfekt - har provat - har provat - har provat - har provat - har provat - har provat Pluskvamperfekt - hade provat - hade provat - hade provat - hade provat - hade provat - hade provat Futurum exaktum - ska ha provat - ska ha provat - ska ha provat - ska ha provat - ska ha provat - ska ha provat Konditionalis II - skulle ha provat - skulle ha provat - skulle ha provat - skulle ha provat - skulle ha provat - skulle ha provat Imperativ - - - prova - - - - - prova - -