Presens particip; perfect particip; supinum - menande - menad - menat Presens - menar - menar - menar - menar - menar - menar Preteritum - menade - menade - menade - menade - menade - menade Futurum - ska mena - ska mena - ska mena - ska mena - ska mena - ska mena Konditionalis I - skulle mena - skulle mena - skulle mena - skulle mena - skulle mena - skulle mena Perfekt - har menat - har menat - har menat - har menat - har menat - har menat Pluskvamperfekt - hade menat - hade menat - hade menat - hade menat - hade menat - hade menat Futurum exaktum - ska ha menat - ska ha menat - ska ha menat - ska ha menat - ska ha menat - ska ha menat Konditionalis II - skulle ha menat - skulle ha menat - skulle ha menat - skulle ha menat - skulle ha menat - skulle ha menat Imperativ - - - mena - - - - - mena - -