slagsmål [v]
- angreifen
- attackieren
- anfallen
brott [v]
- angreifen
- anfallen
- attackieren

slagsmål [v]
- come at
- attack
brott [v]
- assail
- assault
- attack

slagsmål [v]
- attaquer
- assaillir
brott [v]
- assaillir
- attaquer
- agresser

slagsmål [v]
- attaccare
- assalire
brott [v]
- assalire
- attaccare
- assaltare

slagsmål [v]
- atacar
- asaltar
brott [v]
- acometer
- atacar
- asaltar
- agredir

slagsmål [v]
- aanvallen
- overvallen
- attaqueren
brott [v]
- aanvallen
- overvallen

slagsmål [v]
- atacar
brott [v]
- assaltar
- atacar

angripa [v]
- attackera
- överfalla
- våldföra sig på
- antasta
- anstorma
- storma
- bestorma
- ansätta
- ryka på
- ofreda
- rusa på
- träffa
- drabba
- kasta sig över

Presens particip; perfect particip; supinum
- anfallande
- anfallen
- anfallit
Presens
- anfaller
- anfaller
- anfaller
- anfaller
- anfaller
- anfaller
Preteritum
- anföll
- anföll
- anföll
- anföll
- anföll
- anföll
Futurum
- ska anfalla
- ska anfalla
- ska anfalla
- ska anfalla
- ska anfalla
- ska anfalla
Konditionalis I
- skulle anfalla
- skulle anfalla
- skulle anfalla
- skulle anfalla
- skulle anfalla
- skulle anfalla
Perfekt
- har anfallit
- har anfallit
- har anfallit
- har anfallit
- har anfallit
- har anfallit
Pluskvamperfekt
- hade anfallit
- hade anfallit
- hade anfallit
- hade anfallit
- hade anfallit
- hade anfallit
Futurum exaktum
- ska ha anfallit
- ska ha anfallit
- ska ha anfallit
- ska ha anfallit
- ska ha anfallit
- ska ha anfallit
Konditionalis II
- skulle ha anfallit
- skulle ha anfallit
- skulle ha anfallit
- skulle ha anfallit
- skulle ha anfallit
- skulle ha anfallit
Imperativ
- -
- anfall
- -
- -
- anfall
- -