allmän [v]
- anquasseln
- anquatschen

allmän [v]
- accost

allmän [v]
- accoster
- aborder

allmän [v]
- abbordare
- avvicinare

allmän [v]
- abordar
- incomodar

allmän [v]
- lastig vallen
- aanklampen

allmän [v]
- abordar

ofreda [v]
- oroa
- ansätta
- besvära
- vara närgången
- tilltala
- attackera
- störa
- förfölja

Presens particip; perfect particip; supinum
- antastande
- antastad
- antastat
Presens
- antastar
- antastar
- antastar
- antastar
- antastar
- antastar
Preteritum
- antastade
- antastade
- antastade
- antastade
- antastade
- antastade
Futurum
- ska antasta
- ska antasta
- ska antasta
- ska antasta
- ska antasta
- ska antasta
Konditionalis I
- skulle antasta
- skulle antasta
- skulle antasta
- skulle antasta
- skulle antasta
- skulle antasta
Perfekt
- har antastat
- har antastat
- har antastat
- har antastat
- har antastat
- har antastat
Pluskvamperfekt
- hade antastat
- hade antastat
- hade antastat
- hade antastat
- hade antastat
- hade antastat
Futurum exaktum
- ska ha antastat
- ska ha antastat
- ska ha antastat
- ska ha antastat
- ska ha antastat
- ska ha antastat
Konditionalis II
- skulle ha antastat
- skulle ha antastat
- skulle ha antastat
- skulle ha antastat
- skulle ha antastat
- skulle ha antastat
Imperativ
- -
- antasta
- -
- -
- antasta
- -