fara [v]
- alarmieren
- warnen

fara [v]
- alert
- warn
- caution

fara [v]
- alerter
- avertir
- donner un avertissement

fara [v]
- mettere in guardia
- avvertire
- avvisare

fara [v]
- alertar
- poner en guardia
- advertir

fara [v]
- alarmeren
- waarschuwen
- verwittigen

fara [v]
- alertar
- avisar
- aconselhar

mana [v]
- förmana
- varsko
- avråda
- påpeka
- påminna
- förbereda
- varsla
- slå larm
- alarmera
- skrämma
- hota

Presens particip; perfect particip; supinum
- varnande
- varnad
- varnat
Presens
- varnar
- varnar
- varnar
- varnar
- varnar
- varnar
Preteritum
- varnade
- varnade
- varnade
- varnade
- varnade
- varnade
Futurum
- ska varna
- ska varna
- ska varna
- ska varna
- ska varna
- ska varna
Konditionalis I
- skulle varna
- skulle varna
- skulle varna
- skulle varna
- skulle varna
- skulle varna
Perfekt
- har varnat
- har varnat
- har varnat
- har varnat
- har varnat
- har varnat
Pluskvamperfekt
- hade varnat
- hade varnat
- hade varnat
- hade varnat
- hade varnat
- hade varnat
Futurum exaktum
- ska ha varnat
- ska ha varnat
- ska ha varnat
- ska ha varnat
- ska ha varnat
- ska ha varnat
Konditionalis II
- skulle ha varnat
- skulle ha varnat
- skulle ha varnat
- skulle ha varnat
- skulle ha varnat
- skulle ha varnat
Imperativ
- -
- varna
- -
- -
- varna
- -