Presens particip; perfect particip; supinum - uppsnappande - uppsnappad - uppsnappat Presens - snappar upp - snappar upp - snappar upp - snappar upp - snappar upp - snappar upp Preteritum - snappade upp - snappade upp - snappade upp - snappade upp - snappade upp - snappade upp Futurum - ska snappa upp - ska snappa upp - ska snappa upp - ska snappa upp - ska snappa upp - ska snappa upp Konditionalis I - skulle snappa upp - skulle snappa upp - skulle snappa upp - skulle snappa upp - skulle snappa upp - skulle snappa upp Perfekt - har snappat upp - har snappat upp - har snappat upp - har snappat upp - har snappat upp - har snappat upp Pluskvamperfekt - hade snappat upp - hade snappat upp - hade snappat upp - hade snappat upp - hade snappat upp - hade snappat upp Futurum exaktum - ska ha snappat upp - ska ha snappat upp - ska ha snappat upp - ska ha snappat upp - ska ha snappat upp - ska ha snappat upp Konditionalis II - skulle ha snappat upp - skulle ha snappat upp - skulle ha snappat upp - skulle ha snappat upp - skulle ha snappat upp - skulle ha snappat upp Imperativ - - - snappa upp - - - - - snappa upp - -