Presens particip; perfect particip; supinum - uppfattande - uppfattad - uppfattat Presens - uppfattar - uppfattar - uppfattar - uppfattar - uppfattar - uppfattar Preteritum - uppfattade - uppfattade - uppfattade - uppfattade - uppfattade - uppfattade Futurum - ska uppfatta - ska uppfatta - ska uppfatta - ska uppfatta - ska uppfatta - ska uppfatta Konditionalis I - skulle uppfatta - skulle uppfatta - skulle uppfatta - skulle uppfatta - skulle uppfatta - skulle uppfatta Perfekt - har uppfattat - har uppfattat - har uppfattat - har uppfattat - har uppfattat - har uppfattat Pluskvamperfekt - hade uppfattat - hade uppfattat - hade uppfattat - hade uppfattat - hade uppfattat - hade uppfattat Futurum exaktum - ska ha uppfattat - ska ha uppfattat - ska ha uppfattat - ska ha uppfattat - ska ha uppfattat - ska ha uppfattat Konditionalis II - skulle ha uppfattat - skulle ha uppfattat - skulle ha uppfattat - skulle ha uppfattat - skulle ha uppfattat - skulle ha uppfattat Imperativ - - - uppfatta - - - - - uppfatta - -