Presens particip; perfect particip; supinum - uppfinnande - uppfunnen - uppfunnit Presens - finner upp - finner upp - finner upp - finner upp - finner upp - finner upp Preteritum - fann upp - fann upp - fann upp - fann upp - fann upp - fann upp Futurum - ska finna upp - ska finna upp - ska finna upp - ska finna upp - ska finna upp - ska finna upp Konditionalis I - skulle finna upp - skulle finna upp - skulle finna upp - skulle finna upp - skulle finna upp - skulle finna upp Perfekt - har funnit upp - har funnit upp - har funnit upp - har funnit upp - har funnit upp - har funnit upp Pluskvamperfekt - hade funnit upp - hade funnit upp - hade funnit upp - hade funnit upp - hade funnit upp - hade funnit upp Futurum exaktum - ska ha funnit upp - ska ha funnit upp - ska ha funnit upp - ska ha funnit upp - ska ha funnit upp - ska ha funnit upp Konditionalis II - skulle ha funnit upp - skulle ha funnit upp - skulle ha funnit upp - skulle ha funnit upp - skulle ha funnit upp - skulle ha funnit upp Imperativ - - - finn upp - - - - - finn upp - -