allmän [v]
- sich fragen
- sich wundern
tvivel [v]
- sich fragen
- zweifeln

allmän [v]
- wonder
- ask oneself
tvivel [v]
- wonder
- doubt

allmän [v]
- se demander
tvivel [v]
- se demander
- s'en douter

allmän [v]
- domandarsi
- chiedersi
tvivel [v]
- chiedersi
- domandarsi
- dubitare

allmän [v]
- preguntarse
tvivel [v]
- preguntarse
- dudar

allmän [v]
- zich afvragen
tvivel [v]
- zich afvragen
- betwijfelen

allmän [v]
- perguntar-se
tvivel [v]
- perguntar-se
- duvidar

tvivla på [v]
- betvivla
- vara tveksam
fråga sig [v]
- vilja veta
- grubbla
- eftersinna
- begrunda
- överväga
- fundera
- vara nyfiken på
- grunna
förundra sig [v]
- förvånas

Presens particip; perfect particip; supinum
- undrande
- undrad
- undrat
Presens
- undrar
- undrar
- undrar
- undrar
- undrar
- undrar
Preteritum
- undrade
- undrade
- undrade
- undrade
- undrade
- undrade
Futurum
- ska undra
- ska undra
- ska undra
- ska undra
- ska undra
- ska undra
Konditionalis I
- skulle undra
- skulle undra
- skulle undra
- skulle undra
- skulle undra
- skulle undra
Perfekt
- har undrat
- har undrat
- har undrat
- har undrat
- har undrat
- har undrat
Pluskvamperfekt
- hade undrat
- hade undrat
- hade undrat
- hade undrat
- hade undrat
- hade undrat
Futurum exaktum
- ska ha undrat
- ska ha undrat
- ska ha undrat
- ska ha undrat
- ska ha undrat
- ska ha undrat
Konditionalis II
- skulle ha undrat
- skulle ha undrat
- skulle ha undrat
- skulle ha undrat
- skulle ha undrat
- skulle ha undrat
Imperativ
- -
- undra
- -
- -
- undra
- -