Presens particip; perfect particip; supinum - begrundande - begrundad - begrundat Presens - begrundar - begrundar - begrundar - begrundar - begrundar - begrundar Preteritum - begrundade - begrundade - begrundade - begrundade - begrundade - begrundade Futurum - ska begrunda - ska begrunda - ska begrunda - ska begrunda - ska begrunda - ska begrunda Konditionalis I - skulle begrunda - skulle begrunda - skulle begrunda - skulle begrunda - skulle begrunda - skulle begrunda Perfekt - har begrundat - har begrundat - har begrundat - har begrundat - har begrundat - har begrundat Pluskvamperfekt - hade begrundat - hade begrundat - hade begrundat - hade begrundat - hade begrundat - hade begrundat Futurum exaktum - ska ha begrundat - ska ha begrundat - ska ha begrundat - ska ha begrundat - ska ha begrundat - ska ha begrundat Konditionalis II - skulle ha begrundat - skulle ha begrundat - skulle ha begrundat - skulle ha begrundat - skulle ha begrundat - skulle ha begrundat Imperativ - - - begrunda - - - - - begrunda - -