tvivel [v]
- sich fragen
- zweifeln
tvivla på [v]
- bezweifeln
- im Zweifel sein über

tvivel [v]
- wonder
- doubt
tvivla på [v]
- doubt
- be uncertain of

tvivel [v]
- se demander
- s'en douter
tvivla på [v]
- douter de
- être incertain de
- douter

tvivel [v]
- chiedersi
- domandarsi
- dubitare
tvivla på [v]
- dubitare
- essere in dubbio di

tvivel [v]
- preguntarse
- dudar
tvivla på [v]
- dudar
- estar inseguro de

tvivel [v]
- zich afvragen
- betwijfelen
tvivla på [v]
- betwijfelen
- onzeker zijn van

tvivel [v]
- perguntar-se
- duvidar
tvivla på [v]
- duvidar
- estar em dúvida sobre

betvivla [v]
- misstro
- ej lita på
- inte tro
- ha sina misstankar
- ha sina dubier
- tveka
- undra
- ifrågasätta
- dra öronen åt sig
- ana ugglor i mossen

Presens particip; perfect particip; supinum
- tvivlande
- tvivlad
- tvivlat
Presens
- tvivlar
- tvivlar
- tvivlar
- tvivlar
- tvivlar
- tvivlar
Preteritum
- tvivlade
- tvivlade
- tvivlade
- tvivlade
- tvivlade
- tvivlade
Futurum
- ska tvivla
- ska tvivla
- ska tvivla
- ska tvivla
- ska tvivla
- ska tvivla
Konditionalis I
- skulle tvivla
- skulle tvivla
- skulle tvivla
- skulle tvivla
- skulle tvivla
- skulle tvivla
Perfekt
- har tvivlat
- har tvivlat
- har tvivlat
- har tvivlat
- har tvivlat
- har tvivlat
Pluskvamperfekt
- hade tvivlat
- hade tvivlat
- hade tvivlat
- hade tvivlat
- hade tvivlat
- hade tvivlat
Futurum exaktum
- ska ha tvivlat
- ska ha tvivlat
- ska ha tvivlat
- ska ha tvivlat
- ska ha tvivlat
- ska ha tvivlat
Konditionalis II
- skulle ha tvivlat
- skulle ha tvivlat
- skulle ha tvivlat
- skulle ha tvivlat
- skulle ha tvivlat
- skulle ha tvivlat
Imperativ
- -
- tvivla
- -
- -
- tvivla
- -