Presens particip; perfect particip; supinum - sprakande - sprakad - sprakat Presens - sprakar - sprakar - sprakar - sprakar - sprakar - sprakar Preteritum - sprakade - sprakade - sprakade - sprakade - sprakade - sprakade Futurum - ska spraka - ska spraka - ska spraka - ska spraka - ska spraka - ska spraka Konditionalis I - skulle spraka - skulle spraka - skulle spraka - skulle spraka - skulle spraka - skulle spraka Perfekt - har sprakat - har sprakat - har sprakat - har sprakat - har sprakat - har sprakat Pluskvamperfekt - hade sprakat - hade sprakat - hade sprakat - hade sprakat - hade sprakat - hade sprakat Futurum exaktum - ska ha sprakat - ska ha sprakat - ska ha sprakat - ska ha sprakat - ska ha sprakat - ska ha sprakat Konditionalis II - skulle ha sprakat - skulle ha sprakat - skulle ha sprakat - skulle ha sprakat - skulle ha sprakat - skulle ha sprakat Imperativ - - - spraka - - - - - spraka - -