allmän [n]
- Flamme [f]
brinna [v]
- lodern
- anbrennen
- brennen

allmän [n]
- flame
brinna [v]
- blaze
- burn
- flame

allmän [n]
- flamme [f]
brinna [v]
- flamber
- brûler

allmän [n]
- fiamma [f]
brinna [v]
- ardere
- fiammeggiare
- bruciare

allmän [n]
- llama [f]
brinna [v]
- arder en llamas
- abrasarse
- quemar

allmän [n]
- vlam [m/f]
brinna [v]
- branden
- vlammen
- in lichterlaaie staan

allmän [n]
- chama [f]
brinna [v]
- inflamar-se
- arder em chamas
- queimar

låga [v]
- eld
- eldstunga
- brand
- glimt
- blixt
- sken
- skimmer
- glöd
- fyr
- brinna
- fladdra
- glänsa
- skina
- lysa
- gnistra
- spraka
- blossa
- rodna
- blixtra
käresta [n]
- svärmeri
- böjelse
- tycke
- inklination

Presens particip; perfect particip; supinum
- flammande
- flammad
- flammat
Presens
- flammar
- flammar
- flammar
- flammar
- flammar
- flammar
Preteritum
- flammade
- flammade
- flammade
- flammade
- flammade
- flammade
Futurum
- ska flamma
- ska flamma
- ska flamma
- ska flamma
- ska flamma
- ska flamma
Konditionalis I
- skulle flamma
- skulle flamma
- skulle flamma
- skulle flamma
- skulle flamma
- skulle flamma
Perfekt
- har flammat
- har flammat
- har flammat
- har flammat
- har flammat
- har flammat
Pluskvamperfekt
- hade flammat
- hade flammat
- hade flammat
- hade flammat
- hade flammat
- hade flammat
Futurum exaktum
- ska ha flammat
- ska ha flammat
- ska ha flammat
- ska ha flammat
- ska ha flammat
- ska ha flammat
Konditionalis II
- skulle ha flammat
- skulle ha flammat
- skulle ha flammat
- skulle ha flammat
- skulle ha flammat
- skulle ha flammat
Imperativ
- -
- flamma
- -
- -
- flamma
- -