Presens particip; perfect particip; supinum - spikande - spikad - spikat Presens - spikar - spikar - spikar - spikar - spikar - spikar Preteritum - spikade - spikade - spikade - spikade - spikade - spikade Futurum - ska spika - ska spika - ska spika - ska spika - ska spika - ska spika Konditionalis I - skulle spika - skulle spika - skulle spika - skulle spika - skulle spika - skulle spika Perfekt - har spikat - har spikat - har spikat - har spikat - har spikat - har spikat Pluskvamperfekt - hade spikat - hade spikat - hade spikat - hade spikat - hade spikat - hade spikat Futurum exaktum - ska ha spikat - ska ha spikat - ska ha spikat - ska ha spikat - ska ha spikat - ska ha spikat Konditionalis II - skulle ha spikat - skulle ha spikat - skulle ha spikat - skulle ha spikat - skulle ha spikat - skulle ha spikat Imperativ - - - spika - - - - - spika - -