klucka [v]
- glucken
- gackern

klucka [v]
- cluck
- cackle
- chuck
- chuckle

klucka [v]
- glousser
- caqueter

klucka [v]
- chiocciare
- fare coccodè

klucka [v]
- cacarear
- cloquear

klucka [v]
- klokken
- kakelen

klucka [v]
- cacarejar
- cocoricar

kackla som en höna [v]
- kackla
- gnägga
- grymta
- harkla sig

Presens particip; perfect particip; supinum
- skrockande
- skrockad
- skrockat
Presens
- skrockar
- skrockar
- skrockar
- skrockar
- skrockar
- skrockar
Preteritum
- skrockade
- skrockade
- skrockade
- skrockade
- skrockade
- skrockade
Futurum
- ska skrocka
- ska skrocka
- ska skrocka
- ska skrocka
- ska skrocka
- ska skrocka
Konditionalis I
- skulle skrocka
- skulle skrocka
- skulle skrocka
- skulle skrocka
- skulle skrocka
- skulle skrocka
Perfekt
- har skrockat
- har skrockat
- har skrockat
- har skrockat
- har skrockat
- har skrockat
Pluskvamperfekt
- hade skrockat
- hade skrockat
- hade skrockat
- hade skrockat
- hade skrockat
- hade skrockat
Futurum exaktum
- ska ha skrockat
- ska ha skrockat
- ska ha skrockat
- ska ha skrockat
- ska ha skrockat
- ska ha skrockat
Konditionalis II
- skulle ha skrockat
- skulle ha skrockat
- skulle ha skrockat
- skulle ha skrockat
- skulle ha skrockat
- skulle ha skrockat
Imperativ
- -
- skrocka
- -
- -
- skrocka
- -