person [v]
- reizen
medicin [v]
- reizen
uppförande [v]
- ärgern
- belästigen
- plagen
- reizen
- stören
- behelligen
reta [v]
- ärgern
- belästigen
- irritieren
- verärgern

person [v]
- peeve [informal]
- gall
medicin [v]
- irritate
uppförande [v]
- bother
- annoy
- pester
- vex [arch.]
reta [v]
- irritate
- aggravate
- irk
- annoy
- exasperate
- chafe

person [v]
- irriter
medicin [v]
- irriter
uppförande [v]
- ennuyer
- embêter
- raser [informal]
- importuner
reta [v]
- irriter
- énerver
- ennuyer
- embêter

person [v]
- indispettire
- irritare
medicin [v]
- irritare
uppförande [v]
- infastidire
- seccare
- tormentare
- irritare
reta [v]
- irritare
- dare fastidio
- seccare
- esasperare

person [v]
- irritar
medicin [v]
- irritar
uppförande [v]
- enojar
- fastidiar
- molestar
- enfadar
reta [v]
- irritar
- agravar
- molestar
- exasperar

person [v]
- irriteren
- ergeren
medicin [v]
- irriteren
uppförande [v]
- lastig vallen
- pesten
- ergeren
- plagen
- embêteren [Belgium]
reta [v]
- ergeren
- irriteren
- vervelen

person [v]
- amolar
- perturbar
- encher o saco [informal]
medicin [v]
- irritar
uppförande [v]
- chatear
- enfadar
- aborrecer
- amolar
reta [v]
- irritar
- aborrecer
- apoquentar
- exasperar
- enervar

skava [v]
- nöta
- besvära
- plåga
enervera [v]
- förarga
- störa
- gå på nerverna
- reta
- oroa
- göra nervös
- uppegga
- upphetsa
- stöta

Presens particip; perfect particip; supinum
- irriterande
- irriterad
- irriterat
Presens
- irriterar
- irriterar
- irriterar
- irriterar
- irriterar
- irriterar
Preteritum
- irriterade
- irriterade
- irriterade
- irriterade
- irriterade
- irriterade
Futurum
- ska irritera
- ska irritera
- ska irritera
- ska irritera
- ska irritera
- ska irritera
Konditionalis I
- skulle irritera
- skulle irritera
- skulle irritera
- skulle irritera
- skulle irritera
- skulle irritera
Perfekt
- har irriterat
- har irriterat
- har irriterat
- har irriterat
- har irriterat
- har irriterat
Pluskvamperfekt
- hade irriterat
- hade irriterat
- hade irriterat
- hade irriterat
- hade irriterat
- hade irriterat
Futurum exaktum
- ska ha irriterat
- ska ha irriterat
- ska ha irriterat
- ska ha irriterat
- ska ha irriterat
- ska ha irriterat
Konditionalis II
- skulle ha irriterat
- skulle ha irriterat
- skulle ha irriterat
- skulle ha irriterat
- skulle ha irriterat
- skulle ha irriterat
Imperativ
- -
- irritera
- -
- -
- irritera
- -