Presens particip; perfect particip; supinum - erfarande - erfaren - erfarit Presens - erfar - erfar - erfar - erfar - erfar - erfar Preteritum - erfor - erfor - erfor - erfor - erfor - erfor Futurum - ska erfara - ska erfara - ska erfara - ska erfara - ska erfara - ska erfara Konditionalis I - skulle erfara - skulle erfara - skulle erfara - skulle erfara - skulle erfara - skulle erfara Perfekt - har erfarit - har erfarit - har erfarit - har erfarit - har erfarit - har erfarit Pluskvamperfekt - hade erfarit - hade erfarit - hade erfarit - hade erfarit - hade erfarit - hade erfarit Futurum exaktum - ska ha erfarit - ska ha erfarit - ska ha erfarit - ska ha erfarit - ska ha erfarit - ska ha erfarit Konditionalis II - skulle ha erfarit - skulle ha erfarit - skulle ha erfarit - skulle ha erfarit - skulle ha erfarit - skulle ha erfarit Imperativ - - - erfar - - - - - erfar - -