Presens particip; perfect particip; supinum - emenderande - emenderad - emenderat Presens - emenderar - emenderar - emenderar - emenderar - emenderar - emenderar Preteritum - emenderade - emenderade - emenderade - emenderade - emenderade - emenderade Futurum - ska emendera - ska emendera - ska emendera - ska emendera - ska emendera - ska emendera Konditionalis I - skulle emendera - skulle emendera - skulle emendera - skulle emendera - skulle emendera - skulle emendera Perfekt - har emenderat - har emenderat - har emenderat - har emenderat - har emenderat - har emenderat Pluskvamperfekt - hade emenderat - hade emenderat - hade emenderat - hade emenderat - hade emenderat - hade emenderat Futurum exaktum - ska ha emenderat - ska ha emenderat - ska ha emenderat - ska ha emenderat - ska ha emenderat - ska ha emenderat Konditionalis II - skulle ha emenderat - skulle ha emenderat - skulle ha emenderat - skulle ha emenderat - skulle ha emenderat - skulle ha emenderat Imperativ - - - emendera - - - - - emendera - -