allmän [v]
- entblößen
tänder [v]
- entblößen
avtäcka [v]
- entblößen
- bloßlegen
- abdecken

allmän [v]
- denude
tänder [v]
- bare
- expose
avtäcka [v]
- expose
- uncover

allmän [v]
- dénuder
tänder [v]
- exposer
avtäcka [v]
- exposer
- découvrir

allmän [v]
- denudare
tänder [v]
- scoprire
avtäcka [v]
- esporre
- scoprire
- mostrare

allmän [v]
- desnudar
tänder [v]
- exponer
- descubrir
avtäcka [v]
- exponer
- revelar
- destapar

allmän [v]
- ontbloten
tänder [v]
- ontbloten
avtäcka [v]
- blootleggen
- ontbloten
- tentoonstellen

allmän [v]
- desnudar
- descobrir
tänder [v]
- mostrar
- expor
avtäcka [v]
- expor
- descobrir
- desproteger

klä av [v]
- barlägga
- blottlägga
- avtäcka
- avhölja
- öppna
- visa
- exponera
lucka [n]
- svag punkt
- angreppspunkt
- akilleshäl
- kryphål
röja [v]
- avslöja
- demaskera
- ådagalägga
- uppenbara
- yppa
- påvisa
- framdraga
lämna oskyddad [v]
- lämna obevakad
- utsätta för risk

Presens particip; perfect particip; supinum
- blottande
- blottad
- blottat
Presens
- blottar
- blottar
- blottar
- blottar
- blottar
- blottar
Preteritum
- blottade
- blottade
- blottade
- blottade
- blottade
- blottade
Futurum
- ska blotta
- ska blotta
- ska blotta
- ska blotta
- ska blotta
- ska blotta
Konditionalis I
- skulle blotta
- skulle blotta
- skulle blotta
- skulle blotta
- skulle blotta
- skulle blotta
Perfekt
- har blottat
- har blottat
- har blottat
- har blottat
- har blottat
- har blottat
Pluskvamperfekt
- hade blottat
- hade blottat
- hade blottat
- hade blottat
- hade blottat
- hade blottat
Futurum exaktum
- ska ha blottat
- ska ha blottat
- ska ha blottat
- ska ha blottat
- ska ha blottat
- ska ha blottat
Konditionalis II
- skulle ha blottat
- skulle ha blottat
- skulle ha blottat
- skulle ha blottat
- skulle ha blottat
- skulle ha blottat
Imperativ
- -
- blotta
- -
- -
- blotta
- -