Presens particip; perfect particip; supinum - betraktande - betraktad - betraktat Presens - betraktar - betraktar - betraktar - betraktar - betraktar - betraktar Preteritum - betraktade - betraktade - betraktade - betraktade - betraktade - betraktade Futurum - ska betrakta - ska betrakta - ska betrakta - ska betrakta - ska betrakta - ska betrakta Konditionalis I - skulle betrakta - skulle betrakta - skulle betrakta - skulle betrakta - skulle betrakta - skulle betrakta Perfekt - har betraktat - har betraktat - har betraktat - har betraktat - har betraktat - har betraktat Pluskvamperfekt - hade betraktat - hade betraktat - hade betraktat - hade betraktat - hade betraktat - hade betraktat Futurum exaktum - ska ha betraktat - ska ha betraktat - ska ha betraktat - ska ha betraktat - ska ha betraktat - ska ha betraktat Konditionalis II - skulle ha betraktat - skulle ha betraktat - skulle ha betraktat - skulle ha betraktat - skulle ha betraktat - skulle ha betraktat Imperativ - - - betrakta - - - - - betrakta - -