uppförande [v]
- degenerieren

uppförande [v]
- degenerate
- go wrong
- go astray

uppförande [v]
- dégénérer

uppförande [v]
- degenerare

uppförande [v]
- degenerar

uppförande [v]
- degenereren
- ontaarden

uppförande [v]
- degenerar
- perder-se

förfalla [v]
- degenerera
- försämras
- utvecklas till det sämre
- spåra ur
- vanartas
- vansläktas
- dekadera
- deklinera

Presens particip; perfect particip; supinum
- urartande
- urartad
- urartat
Presens
- urartar
- urartar
- urartar
- urartar
- urartar
- urartar
Preteritum
- urartade
- urartade
- urartade
- urartade
- urartade
- urartade
Futurum
- ska urarta
- ska urarta
- ska urarta
- ska urarta
- ska urarta
- ska urarta
Konditionalis I
- skulle urarta
- skulle urarta
- skulle urarta
- skulle urarta
- skulle urarta
- skulle urarta
Perfekt
- har urartat
- har urartat
- har urartat
- har urartat
- har urartat
- har urartat
Pluskvamperfekt
- hade urartat
- hade urartat
- hade urartat
- hade urartat
- hade urartat
- hade urartat
Futurum exaktum
- ska ha urartat
- ska ha urartat
- ska ha urartat
- ska ha urartat
- ska ha urartat
- ska ha urartat
Konditionalis II
- skulle ha urartat
- skulle ha urartat
- skulle ha urartat
- skulle ha urartat
- skulle ha urartat
- skulle ha urartat
Imperativ
- -
- urarta
- -
- -
- urarta
- -