känslor [v]
- beunruhigen
- verwirren
- irritieren
- verstören

känslor [v]
- agitate
- disturb

känslor [v]
- agiter
- émouvoir
- troubler

känslor [v]
- agitare
- turbare
- sconvolgere

känslor [v]
- agitar
- alterar
- trastornar

känslor [v]
- verontrusten
- beroeren
- in beroering brengen

känslor [v]
- agitar
- perturbar

Presens particip; perfect particip; supinum
- uppskakande
- uppskakad
- uppskakat
Presens
- skakar upp
- skakar upp
- skakar upp
- skakar upp
- skakar upp
- skakar upp
Preteritum
- skakade upp
- skakade upp
- skakade upp
- skakade upp
- skakade upp
- skakade upp
Futurum
- ska skaka upp
- ska skaka upp
- ska skaka upp
- ska skaka upp
- ska skaka upp
- ska skaka upp
Konditionalis I
- skulle skaka upp
- skulle skaka upp
- skulle skaka upp
- skulle skaka upp
- skulle skaka upp
- skulle skaka upp
Perfekt
- har skakat upp
- har skakat upp
- har skakat upp
- har skakat upp
- har skakat upp
- har skakat upp
Pluskvamperfekt
- hade skakat upp
- hade skakat upp
- hade skakat upp
- hade skakat upp
- hade skakat upp
- hade skakat upp
Futurum exaktum
- ska ha skakat upp
- ska ha skakat upp
- ska ha skakat upp
- ska ha skakat upp
- ska ha skakat upp
- ska ha skakat upp
Konditionalis II
- skulle ha skakat upp
- skulle ha skakat upp
- skulle ha skakat upp
- skulle ha skakat upp
- skulle ha skakat upp
- skulle ha skakat upp
Imperativ
- -
- skaka upp
- -
- -
- skaka upp
- -