Presens particip; perfect particip; supinum - uppgivande - uppgiven - uppgett Presens - ger upp - ger upp - ger upp - ger upp - ger upp - ger upp Preteritum - gav upp - gav upp - gav upp - gav upp - gav upp - gav upp Futurum - ska ge upp - ska ge upp - ska ge upp - ska ge upp - ska ge upp - ska ge upp Konditionalis I - skulle ge upp - skulle ge upp - skulle ge upp - skulle ge upp - skulle ge upp - skulle ge upp Perfekt - har gett upp - har gett upp - har gett upp - har gett upp - har gett upp - har gett upp Pluskvamperfekt - hade gett upp - hade gett upp - hade gett upp - hade gett upp - hade gett upp - hade gett upp Futurum exaktum - ska ha gett upp - ska ha gett upp - ska ha gett upp - ska ha gett upp - ska ha gett upp - ska ha gett upp Konditionalis II - skulle ha gett upp - skulle ha gett upp - skulle ha gett upp - skulle ha gett upp - skulle ha gett upp - skulle ha gett upp Imperativ - - - ge upp - - - - - ge upp - -