Presens particip; perfect particip; supinum - spurtande - spurtad - spurtat Presens - spurtar - spurtar - spurtar - spurtar - spurtar - spurtar Preteritum - spurtade - spurtade - spurtade - spurtade - spurtade - spurtade Futurum - ska spurta - ska spurta - ska spurta - ska spurta - ska spurta - ska spurta Konditionalis I - skulle spurta - skulle spurta - skulle spurta - skulle spurta - skulle spurta - skulle spurta Perfekt - har spurtat - har spurtat - har spurtat - har spurtat - har spurtat - har spurtat Pluskvamperfekt - hade spurtat - hade spurtat - hade spurtat - hade spurtat - hade spurtat - hade spurtat Futurum exaktum - ska ha spurtat - ska ha spurtat - ska ha spurtat - ska ha spurtat - ska ha spurtat - ska ha spurtat Konditionalis II - skulle ha spurtat - skulle ha spurtat - skulle ha spurtat - skulle ha spurtat - skulle ha spurtat - skulle ha spurtat Imperativ - - - spurta - - - - - spurta - -