Presens particip; perfect particip; supinum - snoppande - snoppad - snoppat Presens - snoppar - snoppar - snoppar - snoppar - snoppar - snoppar Preteritum - snoppade - snoppade - snoppade - snoppade - snoppade - snoppade Futurum - ska snoppa - ska snoppa - ska snoppa - ska snoppa - ska snoppa - ska snoppa Konditionalis I - skulle snoppa - skulle snoppa - skulle snoppa - skulle snoppa - skulle snoppa - skulle snoppa Perfekt - har snoppat - har snoppat - har snoppat - har snoppat - har snoppat - har snoppat Pluskvamperfekt - hade snoppat - hade snoppat - hade snoppat - hade snoppat - hade snoppat - hade snoppat Futurum exaktum - ska ha snoppat - ska ha snoppat - ska ha snoppat - ska ha snoppat - ska ha snoppat - ska ha snoppat Konditionalis II - skulle ha snoppat - skulle ha snoppat - skulle ha snoppat - skulle ha snoppat - skulle ha snoppat - skulle ha snoppat Imperativ - - - snoppa - - - - - snoppa - -