Presens particip; perfect particip; supinum - snarkande - snarkad - snarkat Presens - snarkar - snarkar - snarkar - snarkar - snarkar - snarkar Preteritum - snarkade - snarkade - snarkade - snarkade - snarkade - snarkade Futurum - ska snarka - ska snarka - ska snarka - ska snarka - ska snarka - ska snarka Konditionalis I - skulle snarka - skulle snarka - skulle snarka - skulle snarka - skulle snarka - skulle snarka Perfekt - har snarkat - har snarkat - har snarkat - har snarkat - har snarkat - har snarkat Pluskvamperfekt - hade snarkat - hade snarkat - hade snarkat - hade snarkat - hade snarkat - hade snarkat Futurum exaktum - ska ha snarkat - ska ha snarkat - ska ha snarkat - ska ha snarkat - ska ha snarkat - ska ha snarkat Konditionalis II - skulle ha snarkat - skulle ha snarkat - skulle ha snarkat - skulle ha snarkat - skulle ha snarkat - skulle ha snarkat Imperativ - - - snarka - - - - - snarka - -