Presens particip; perfect particip; supinum - snarande - snarad - snarat Presens - snarar - snarar - snarar - snarar - snarar - snarar Preteritum - snarade - snarade - snarade - snarade - snarade - snarade Futurum - ska snara - ska snara - ska snara - ska snara - ska snara - ska snara Konditionalis I - skulle snara - skulle snara - skulle snara - skulle snara - skulle snara - skulle snara Perfekt - har snarat - har snarat - har snarat - har snarat - har snarat - har snarat Pluskvamperfekt - hade snarat - hade snarat - hade snarat - hade snarat - hade snarat - hade snarat Futurum exaktum - ska ha snarat - ska ha snarat - ska ha snarat - ska ha snarat - ska ha snarat - ska ha snarat Konditionalis II - skulle ha snarat - skulle ha snarat - skulle ha snarat - skulle ha snarat - skulle ha snarat - skulle ha snarat Imperativ - - - snara - - - - - snara - -