Presens particip; perfect particip; supinum - smuttande - smuttad - smuttat Presens - smuttar - smuttar - smuttar - smuttar - smuttar - smuttar Preteritum - smuttade - smuttade - smuttade - smuttade - smuttade - smuttade Futurum - ska smutta - ska smutta - ska smutta - ska smutta - ska smutta - ska smutta Konditionalis I - skulle smutta - skulle smutta - skulle smutta - skulle smutta - skulle smutta - skulle smutta Perfekt - har smuttat - har smuttat - har smuttat - har smuttat - har smuttat - har smuttat Pluskvamperfekt - hade smuttat - hade smuttat - hade smuttat - hade smuttat - hade smuttat - hade smuttat Futurum exaktum - ska ha smuttat - ska ha smuttat - ska ha smuttat - ska ha smuttat - ska ha smuttat - ska ha smuttat Konditionalis II - skulle ha smuttat - skulle ha smuttat - skulle ha smuttat - skulle ha smuttat - skulle ha smuttat - skulle ha smuttat Imperativ - - - smutta - - - - - smutta - -