argument [v]
- widerlegen
- entkräften

argument [v]
- refute
- confute
- rebut [formal]
- disprove
- invalidate

argument [v]
- réfuter
- démontrer la fausseté de
- établir la fausseté de

argument [v]
- confutare
- invalidare
- dimostrare la falsità di

argument [v]
- refutar
- confutar

argument [v]
- weerleggen
- ontzenuwen

argument [v]
- refutar
- desmentir
- confutar
- provar a falsidade de

Presens particip; perfect particip; supinum
- motbevisande
- motbevisad
- motbevisat
Presens
- motbevisar
- motbevisar
- motbevisar
- motbevisar
- motbevisar
- motbevisar
Preteritum
- motbevisade
- motbevisade
- motbevisade
- motbevisade
- motbevisade
- motbevisade
Futurum
- ska motbevisa
- ska motbevisa
- ska motbevisa
- ska motbevisa
- ska motbevisa
- ska motbevisa
Konditionalis I
- skulle motbevisa
- skulle motbevisa
- skulle motbevisa
- skulle motbevisa
- skulle motbevisa
- skulle motbevisa
Perfekt
- har motbevisat
- har motbevisat
- har motbevisat
- har motbevisat
- har motbevisat
- har motbevisat
Pluskvamperfekt
- hade motbevisat
- hade motbevisat
- hade motbevisat
- hade motbevisat
- hade motbevisat
- hade motbevisat
Futurum exaktum
- ska ha motbevisat
- ska ha motbevisat
- ska ha motbevisat
- ska ha motbevisat
- ska ha motbevisat
- ska ha motbevisat
Konditionalis II
- skulle ha motbevisat
- skulle ha motbevisat
- skulle ha motbevisat
- skulle ha motbevisat
- skulle ha motbevisat
- skulle ha motbevisat
Imperativ
- -
- motbevisa
- -
- -
- motbevisa
- -