samtala [v]
- sich unterhalten
- parlieren
- sprechen
- reden

samtala [v]
- converse [formal]
- have a conversation

samtala [v]
- converser
- s'entretenir avec
- parler avec
- dialoguer

samtala [v]
- conversare
- discorrere

samtala [v]
- conversar
- dialogar

samtala [v]
- een gesprek voeren
- converseren
- spreken

samtala [v]
- conversar
- ter uma conversa

samtala [v]
- samspråka
- språka
- underhålla sig med
- resonera
- utbyta tankar med
- prata med

Presens particip; perfect particip; supinum
- konverserande
- konverserad
- konverserat
Presens
- konverserar
- konverserar
- konverserar
- konverserar
- konverserar
- konverserar
Preteritum
- konverserade
- konverserade
- konverserade
- konverserade
- konverserade
- konverserade
Futurum
- ska konversera
- ska konversera
- ska konversera
- ska konversera
- ska konversera
- ska konversera
Konditionalis I
- skulle konversera
- skulle konversera
- skulle konversera
- skulle konversera
- skulle konversera
- skulle konversera
Perfekt
- har konverserat
- har konverserat
- har konverserat
- har konverserat
- har konverserat
- har konverserat
Pluskvamperfekt
- hade konverserat
- hade konverserat
- hade konverserat
- hade konverserat
- hade konverserat
- hade konverserat
Futurum exaktum
- ska ha konverserat
- ska ha konverserat
- ska ha konverserat
- ska ha konverserat
- ska ha konverserat
- ska ha konverserat
Konditionalis II
- skulle ha konverserat
- skulle ha konverserat
- skulle ha konverserat
- skulle ha konverserat
- skulle ha konverserat
- skulle ha konverserat
Imperativ
- -
- konversera
- -
- -
- konversera
- -