allmän [v]
- sich verschwören
brott [v]
- sich verschwören
- ein Komplott schmieden

allmän [v]
- connive
- conspire
brott [v]
- conspire
- plot
- scheme
- intrigue

allmän [v]
- être de connivence
- conspirer
brott [v]
- conspirer
- comploter
- intriguer

allmän [v]
- cospirare
- essere complice
brott [v]
- tramare
- complottare
- congiurare
- cospirare

allmän [v]
- confabular
- conspirar
brott [v]
- conspirar
- intrigar
- confabularse

allmän [v]
- samenzweren
- komplotteren
brott [v]
- samenzweren
- komplotteren
- een komplot smeden

allmän [v]
- ser conivente
- ser cúmplice
- conspirar
brott [v]
- conspirar
- conjurar
- esquematizar um plano

stämpla [v]
- smida ränker
- sammansvärja sig
- intrigera

Presens particip; perfect particip; supinum
- konspirerande
- konspirerad
- konspirerat
Presens
- konspirerar
- konspirerar
- konspirerar
- konspirerar
- konspirerar
- konspirerar
Preteritum
- konspirerade
- konspirerade
- konspirerade
- konspirerade
- konspirerade
- konspirerade
Futurum
- ska konspirera
- ska konspirera
- ska konspirera
- ska konspirera
- ska konspirera
- ska konspirera
Konditionalis I
- skulle konspirera
- skulle konspirera
- skulle konspirera
- skulle konspirera
- skulle konspirera
- skulle konspirera
Perfekt
- har konspirerat
- har konspirerat
- har konspirerat
- har konspirerat
- har konspirerat
- har konspirerat
Pluskvamperfekt
- hade konspirerat
- hade konspirerat
- hade konspirerat
- hade konspirerat
- hade konspirerat
- hade konspirerat
Futurum exaktum
- ska ha konspirerat
- ska ha konspirerat
- ska ha konspirerat
- ska ha konspirerat
- ska ha konspirerat
- ska ha konspirerat
Konditionalis II
- skulle ha konspirerat
- skulle ha konspirerat
- skulle ha konspirerat
- skulle ha konspirerat
- skulle ha konspirerat
- skulle ha konspirerat
Imperativ
- -
- konspirera
- -
- -
- konspirera
- -