Presens particip; perfect particip; supinum - intrigerande - intrigerad - intrigerat Presens - intrigerar - intrigerar - intrigerar - intrigerar - intrigerar - intrigerar Preteritum - intrigerade - intrigerade - intrigerade - intrigerade - intrigerade - intrigerade Futurum - ska intrigera - ska intrigera - ska intrigera - ska intrigera - ska intrigera - ska intrigera Konditionalis I - skulle intrigera - skulle intrigera - skulle intrigera - skulle intrigera - skulle intrigera - skulle intrigera Perfekt - har intrigerat - har intrigerat - har intrigerat - har intrigerat - har intrigerat - har intrigerat Pluskvamperfekt - hade intrigerat - hade intrigerat - hade intrigerat - hade intrigerat - hade intrigerat - hade intrigerat Futurum exaktum - ska ha intrigerat - ska ha intrigerat - ska ha intrigerat - ska ha intrigerat - ska ha intrigerat - ska ha intrigerat Konditionalis II - skulle ha intrigerat - skulle ha intrigerat - skulle ha intrigerat - skulle ha intrigerat - skulle ha intrigerat - skulle ha intrigerat Imperativ - - - intrigera - - - - - intrigera - -